AGM-142 Have Nap
| AGM-142 Have Nap Popeye I | |
 AGM-142 | |
| Typ | attackrobot |
|---|---|
| Ursprungsland |  Israel USA |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1985 – |
| Används av | Israel, Indien, Sydkorea, Australien, Turkiet, USA |
| Produktionshistoria | |
| Tillverkare | Rafael Advanced Defense Systems, Lockheed Martin, Turkish Aerospace Industries |
| Kostnad/enhet | 1,5 miljoner USD |
| Varianter | AGM-142A, AGM-142B, AGM-142C, AGM-142D, AGM-142E, AGM-142F, AGM-142G, AGM-142H |
| Specifikationer | |
| Längd | 4,83 meter (15 ft 10 in) |
| Vikt | 1 361 kg (3 000 lb) |
| Spännvidd | 1,73 meter (5 ft 8 in) |
| Diameter | 533 mm (21 in) |
| Stridsspets | sprängladdning eller I-800 inträngningsladdning |
| Stridsspetsvikt | 340 kg (750 lb) 350 kg (772 lb) (I-800) |
| Tändrör | FMU-124 |
| Målsökare | TV eller IIR |
| Styrsystem | radiostyrd |
| Vapenbärare | B-52H, F-4E, F-15E, F-111C |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 80 km |
| Maxhastighet | mach 1,2 |
| Precision | CEP 3 meter |
AGM-142 Have Nap även känd som Popeye (hebreiska: פופא, ”Karl-Alfred”) är en israelisk attackrobot som utvecklats i samarbete med Lockheed Martin i USA.
Historia
I slutet på 1980-talet började Rafael Advanced Defense Systems utveckla en robotversion av sin TV-styrda glidbomb Pyramid som fick namnet Popeye.
1988 valde USA:s flygvapen Popeye för att ge B-52 Stratofortress möjlighet att utföra precisionsanfall utan kärnvapen. Den fick från början namnet AGM-142A Raptor, men eftersom det namnet valdes för jaktplanet F-22 Raptor så byttes namnet till Have Nap.
I augusti 1999 inleddes ett samarbete mellan Rafael och Lockheed Martin, PGSUS (Precision Guided Systems, United States), för att tillverka robotarna till australiska flygvapnet och exportmarknaden.
Användning
I USA används AGM-142 enbart på B-52H. En B-52:a kan bära tre AGM-142; Två under ena vingen och en under den andra vingen tillsammans med den AN/ASW-55 datalänk-kapsel som krävs för att styra robotarna. Det är en väldigt lätt last för en B-52:a och brukar vanligen kompletteras med laserstyrda bomber i de interna bombutrymmena.
I Israel användes roboten ursprungligen på F-4 Phantom II, men senare istället på F-15E Strike Eagle. I Turkiet används roboten, som tillverkas på licens av Turkish Aerospace Industries, fortfarande på F-4 Phantom.
1999 köpte australiska flygvapnet in ett antal robotar för att användas på sina F-111C, men svårigheter med integrationen gjorde att de inte kom i tjänst förrän 2006.
Varianter
- AGM-142A Ursprungliga produktionsserien med TV-målsökare.
- AGM-142B TV-målsökaren ersatt med IIR-målsökare.
- AGM-142C AGM-142A försedd med I-800 inträngningsladdning.
- AGM-142D AGM-142C med IIR-målsökare.
- AGM-142E Robot tillverkad av PGSUS för Australien. IIR-målsökare med zoomobjektiv.
- AGM-142F Robot tillverkad av PGSUS för Israel. IIR-målsökare med zoomobjektiv och kortare fenor.
- AGM-142G Robot tillverkad av PGSUS för Sydkorea. IIR-målsökare med CCD, men utan zoom.
- AGM-142H AGM-142G tillverkad för Sydkorea fast med samma zoomobjektiv som AGM-142E/F.
- Popeye II / Have Lite En kortare och lättare version av Popeye avsedd att bäras av F-16 Fighting Falcon.
- Popeye Turbo En Förlängd version av Popeye med jetmotor som gör roboten till en kryssningsrobot med räckvidd mellan 350 km och 1500 km. Kan avfyras från ubåtar i undervattensläge.
Användare
Israels flygvapen
Indiens flygvapen
Sydkoreas flygvapen
Australiens flygvapen
Turkiets flygvapen
USA:s flygvapen
Källor
- AGM-142 Raptor / Have Nap / Popeye Federation of American Scientists
- Rafael/Lockheed Martin AGM-142 Popeye/Have Nap Andreas Parsch
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, AGM-142 Have Nap, 21 november 2010.
| ||||||||||||||||||||||||||
