FN:s generalförsamling



General Assembly (engelska)
Assemblée générale (franska)
Asamblea General (spanska)
Генера́льная Ассамбле́я Организации Объединенных Наций (ryska)
联合国大会 (kinesiska)
الجمعية العامة للأمم المتحدة (arabiska)
Generalförsamlingens sal i FN-byggnaden i New York.
Organisationstyphuvudorgan
FörkortningarGA, 联大
OrdförandeVolkan Bozkır
(sept 2020 – sept 2021)
Statusaktiv
Bildad1945
Webbplatswww.un.org/ga

Generalförsamlingen (GA) är ett av Förenta nationernas sex huvudorgan. Dess uppgifter regleras av FN-stadgans kapitel 4. I generalförsamlingen ingår samtliga FN:s medlemsstater. Medlemsstaterna får ha högst 5 ombud i generalförsamlingen.

Placering

Sin ursprungliga lokalisering hade Generalförsamlingen 1945-50 i Flushing Meadows-Corona Park i Queens i den före detta världsutställningsbyggnad, som numera hyser Queens Museum of Art. 1950 flyttade församlingen till den nuvarande lokaliseringen vid FN-skrapan i New York. Platsen räknas som internationellt territorium.[1]

Generalförsamlingens sessioner

Generalförsamlingens sessioner är löpande under året, med början varje år under andra halvan av september.[2] Vid omröstningar har varje medlemsstat en röst, men i många frågor kan inte församlingen fatta några större avgörande beslut, bara ge rekommendationer och föra diskussioner i olika frågor som berör FN:s område. Den kan dock besluta om budget, enas om tolkning av och utveckla internationella lagar, och stadfästa program för ekonomisk, kulturell och social utveckling och för de mänskliga rättigheterna. Generalförsamlingen fungerar som ett viktigt debattforum för medlemsstaterna.

Ordförande

Generalförsamlingen leds av en ordförande, som väljs varje år, minst tre månader före den session för vilken denna ska vara ordförande.[2]

Under den 60:e sessionen år 2005 var Jan Eliasson, svensk diplomat och socialdemokratisk politiker, ordförande för FN:s generalförsamling.

Lista över generalförsamlingens ordförande sedan 1946
  • 1946 Belgien Paul-Henri Spaak
  • 1947 Brasilien Oswaldo Aranha
  • 1948 Argentina José Arce
  • 1948 Australien Herbert Vere Evatt
  • 1949 Filippinerna Carlos P. Romulo
  • 1950 Iran Nasrollah Entezam
  • 1951 Mexiko Luis Padilla Nervo
  • 1952 Kanada Lester B. Pearson
  • 1953 Indien Vijaya Lakshmi Pandit
  • 1954 Nederländerna Eelco N. van Kleffens
  • 1955 Chile José Maza
  • 1956 Chile Rudecindo Ortega
  • 1956 Thailand Wan Waithayakon
  • 1957–1958 Nya Zeeland Leslie Munro
  • 1958 Libanon Charles Habib Malik
  • 1959–1960 Peru Víctor Andrés Belaúnde
  • 1960–1961 Irland Frederick Henry Boland
  • 1961 Tunisien Mongi Slim
  • 1962–1963 Pakistan Muhammad Zafrullah Khan
  • 1963 Venezuela Carlos Sosa Rodriguez
  • 1964 Ghana Alex Quaison-Sackey
  • 1965 Italien Amintore Fanfani
  • 1966–1967 Afghanistan Abdul Rahman Pazhwak
  • 1967 Rumänien Corneliu Mănescu
  • 1968 Guatemala Emilio Arenales Catalan
  • 1969 Liberia Angie Elisabeth Brooks
  • 1970 Norge Edvard Hambro
  • 1971 Indonesien Adam Malik
  • 1972 Polen Stanisław Trepczyński
  • 1973–1974 Ecuador Leopoldo Benites
  • 1974–1975 Algeriet Abdelaziz Bouteflika
  • 1975 Luxemburg Gaston Thorn
  • 1976 Sri Lanka Hamilton Shirley Amerasinghe
  • 1977–1978 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Lazar Mojsov
  • 1978 Colombia Indalecio Liévano
  • 1979–1980 Tanzania Salim Ahmed Salim
  • 1980–1981 Västtyskland Rüdiger von Wechmar
  • 1981–1982 Irak Ismat T. Kittani
  • 1982 Ungern Imre Hollai
  • 1983 Panama Jorge Illueca
  • 1984 Zambia Paul J.F. Lusaka
  • 1985–1986 Spanien Jaime de Piniés
  • 1986 Bangladesh Humayun Rashid Choudhury
  • 1987–1988 Östtyskland Peter Florin
  • 1988 Argentina Dante Caputo
  • 1989–1990 Nigeria Joseph Nanven Garba
  • 1990 Malta Guido de Marco
  • 1991 Saudiarabien Samir Shihabi
  • 1992 Bulgarien Stojan Ganev
  • 1993 Guyana Samuel Insanally
  • 1994 Elfenbenskusten Amara Essy
  • 1995 Portugal Diogo de Freitas do Amaral
  • 1996–1997 Malaysia Razali Ismail
  • 1997–1998 Ukraina Hennadiy Udovenko
  • 1998–1999 Uruguay Didier Opertti Badan
  • 1999–2000 Namibia Theo-Ben Gurirab
  • 2000–2001 Finland Harri Holkeri
  • 2001 Sydkorea Han Seung-soo
  • 2002 Tjeckien Jan Kavan
  • 2003 Saint Lucia Julian Hunte
  • 2004 Gabon Jean Ping
  • 2005 Sverige Jan Eliasson
  • 2006 Bahrain Haya Rashed al-Khalifa
  • 2007 Nordmakedonien Srgjan Kerim
  • 2008 Nicaragua Miguel d'Escoto Brockmann
  • 2009 Libyen Ali Treiki
  • 2010 Schweiz Joseph Deiss
  • 2011 Qatar Nassir Adbulaziz al-Nasser]
  • 2012 Serbien Vuk Jeremić
  • 2013 Antigua och Barbuda John William Ashe
  • 2014 Uganda Sam Kutesa
  • 2015 Danmark Mogens Lykketoft
  • 2016 Fiji Peter Thomson
  • 2017 Slovakien Miroslav Lajčák
  • 2018 Ecuador María Fernanda Espinosa
  • 2019 Nigeria Tijjani Muhammad-Bande
  • 2020 Turkiet Volkan Bozkır
  • 2021 Maldiverna Abdulla Shahid
  • 2022 Ungern Csaba Kőrösi
  • 2023 Trinidad och Tobago Dennis Francis

Fasta utskott

Generalförsamlingen har sex fasta utskott:[3]

  • Första utskottet – Nedrustning och internationell säkerhet
  • Andra utskottet – Ekonomiska och finansiella frågor
  • Tredje utskottet – Sociala, humanitära och kulturella frågor
  • Fjärde utskottet – Specialpolitiska frågor och avkolonisering
  • Femte utskottet – Administrativa och budgetära frågor
  • Sjätte utskottet – Rättsliga frågor

Till dessa fasta utskott får varje land representeras av en person och därutöver ha med rådgivare, tekniska rådgivare, experter eller liknande.[4]

Referenser

  1. ^ ”Fact Sheet: History of United Nations Headquarters”. UN Visitors Centre. http://www.un.org/wcm/webdav/site/visitors/shared/documents/pdfs/FS_UN%20Headquarters_History_English_Feb%202013.pdf. Läst 12 november 2015. 
  2. ^ [a b] ”Rules of procedure and comments”. FN:s generalförsamling. http://www.un.org/en/ga/about/ropga/. Läst 13 november 2015. 
  3. ^ ”FN-familjen: vem gör vad? – Generalförsamlingen”. Förenta nationernas regionala informationskontor för Västeuropa. Arkiverad från originalet den 2 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110702004659/http://unric.org/sv/information-on-fn/22?start=1. Läst 13 november 2015. 
  4. ^ ”Main committees”. FN:s generalförsamling. http://www.un.org/en/ga/maincommittees/index.shtml. Läst 13 november 2015. 

Externa länkar

  • Officiell webbplats (arabiska) (kinesiska) (engelska) (franska) (ryska) (spanska)
v  r
Förenta nationerna
Huvudorgan
Generalförsamlingen · Säkerhetsrådet · Ekonomiska och sociala rådet · Förvaltarskapsrådet · Internationella domstolen · Sekretariatet (generalsekreteraren)
Fackorgan
FAO · ICAO · IFAD · ILO · IMO · IMF  · ITU · UNESCO · UNIDO · UNWTO · UPU · WFEO  · WHO · WIPO  · WMO  · World Bank Group (IBRD  · IDA  · IFC)
Fonder, program och övriga
IAEA · IPCC · ITC · MINURSO  · OCHA · OHCHR · SCSL · UNAIDS · UNCDF · UNCITRAL · UNCTAD · UNDP · UNEP · UNFIP · UNFPA · UN-HABITAT · UNHCR · UNHRC · UNICEF · UNITAR · UNODC · UNOSAT · UNPFII · UN-WOMEN · UNRWA · UNV · WFP
FN-stadgan