Paul Celan

Paul Celan
Passfoto, 1938.
Född	23 november 1920 Cernăuți, Rumänien
Död	20 april 1970 (49 år) Paris, Frankrike
Yrke	Poet  · översättare  · lektor
Nationalitet	Rumänien  Frankrike
Språk	tyska[1], rumänska[2] och franska[1]
Verksam	1947–1970
Genrer	Poesi  · brev
Debutverk	Der Sand aus den Urnen
Noterbara verk	Dödsfuga (1947)
Make/maka	Gisèle Lestrange
Partner	Ingeborg Bachmann[3]
Barn	François Celan (1953–1953) Eric Celan (*1955)
Släktingar	Selma Meerbaum-Eisinger
Namnteckning
Webbplats	https://www.celan-projekt.de

Paul Celan, efternamnet av honom själv uttalat på sedvanligt slaviskt vis som tselan, med betoning på första stavelsen,^[4] född Paul Anczel (uttalat antsjel) den 23 november 1920 i Cernăuți (i dag Tjernivtsi), död 20 april 1970 i Paris, var en rumänskfödd, tyskspråkig poet och översättare.^[5]

Liv och verksamhet

Paul Anczel föddes i den rumänska staden Cernăuți (tyska: Czernowitz; ukrainska: Tjernivtsi i nuvarande Ukraina) som ende son till byggnadsteknikern Leo och Friederike Anczel.

År 1941 ockuperades staden av nationalsocialistiska trupper. Året därpå deporterades den unge Pauls föräldrar, som var av judisk börd, till ett koncentrationsläger vid floden Bug. Modern dödades (som "arbetsoförmögen") och fadern dog i tyfus. Celan hamnade i ett rumänskt arbetsläger, men lyckades fly därifrån till sovjetiska Röda armén. I den tjänstgjorde han som sjukvårdare, när hemstaden Cernăuți befriades av Röda armén 1944.

Vid krigsslutet 1945 bosatte sig Celan i huvudstaden Bukarest, där han försörjde sig som förlagslektör och översättare. Han publicerade sig för första gången i tidskriften Agora 1947; inför denna publicering tog han efternamnet Celan, vilket var ett förenklat anagram av Anczel. I maj samma år publicerade tidskriften Contemporanul dikten "Tangoul morții" (Dödstango), en första version av den sedermera berömda sorgedikten Dödsfuga i rumänsk tolkning av Petre Solomon.

Under en kortvarig vistelse i Wien 1947–1948 utkom Paul Celans debutdiktsamling Der Sand aus den Urnen^[7] med ett par grafiska illustrationer av den tyske surrealisten och vännen Edgar Jené. I Wien läste han också för första gången Dödsfuga vid en vernissage för surrealistisk bildkonst. Han inledde även ett förhållande med den något yngre doktoranden i filosofi Ingeborg Bachmann.

Celan flyttade därefter till Paris, där han kom att bo fram till sin död. Han livnärde sig till en början bland annat som fabriksarbetare och översättare, samtidigt som han studerade tyska och språkvetenskap vid École Normale Supérieure. Vid samma lärosäte fick han så småningom också anställning som lektor i litteratur och tyska.

Paul Celan var för övrigt medlem av den västtyska litterära efterkrigsgrupperingen Gruppe 47, men deltog bara vid ett första och enda tillfälle, då han läste Dödsfuga för en närmast oförstående grupp neorealistiska prosaister.^[8]

År 1952 gifte sig Celan med den franska grafikern Gisèle Lestrange med vilken han fick sönerna François och Eric. Paret separerade under 1960-talets andra hälft. I april 1970 begick Paul Celan självmord genom att dränka sig i Seine.

Hela Celans verk har översatts till svenska.^[9]

Verk

Diktsamlingar

• Der Sand aus den Urnen (A. Sexl, Wien, 1948)
• Mohn und Gedächtnis (1952)
• Von Schwelle zu Schwelle (1955)
• Sprachgitter (1959)
• Die Niemandsrose (1963)
• Atemkristall (1965)
• Atemwende (1967)
• Fadensonnen (1968)
• Lichtzwang (1970)
• Schneepart (1971, postumt)
• Zeitgehöft (1976, kvarlåtenskap)
• Eingedunkelt und Gedichte aus dem Umkreis von Eingedunkelt (1991, kvarlåtenskap)
• Die Gedichte En kommenterad samlingsutgåva i ett band (2003) ISBN 3-518-41390-2; (2005) ISBN 3-518-45665-2

Tal

• Der Meridian: Rede anlässlich der Verleihung des Georg-Büchner-Preises, Darmstadt, am 22. Oktober 1960 (23 s., Frankfurt am Main, 1961)

På svenska

Dikturval

• [Dikter]. I antologin Fyra tyska poeter: dikter av Ingeborg Bachmann, Paul Celan, Hans Magnus Enzensberger och Helmut Heissenbüttel (i svensk tolkning av Bengt-Erik Hedin m.fl., Bonniers, 1964)
• Dikter (i urval och tolkning av Carl-Henrik Wittrock, FIB:s Lyrikklubb, 1972) ISBN 91-550-1604-9
• Dikter (urval, översättning, inledning och kommentarer av Lars-Inge Nilsson, Ellerströms, 1985) ISBN 91-86488-06-6
• Lila luft (översättning och efterskrift av Anders Olsson och Håkan Rehnberg, Norstedts, 1989) ISBN 91-1-891672-4 (inb)
• Dikter II (urval, översättning, efterskrift och kommentar av Lars-Inge Nilsson, Ellerströms, 1999) ISBN 91-86488-67-8
• De rumänska dikterna (med förord av Anders Olsson och i tolkning och med efterord av Inger Johansson, (Modernista, 2004) ISBN 91-88748-59-6
• Den stora tidlösan (dikter i urval översättning, kommentarer och efterskrift: Lars-Inge Nilsson, Ellerströms, 2011) ISBN 91-7247-272-3
• Andningsvändning (dikter i översättning och efterord: Anders Olsson, Lublin Press, 2015) ISBN 978-91-9819950-5
• Det sena verket; (i översättning av Anders Olsson; redaktör: Gabriel Itkes-Sznap. Bonniers, 2020) ISBN 9789100182090
• Ingenmansrosen (i översättning av Björn Sandmark och Mikael van Reis. Bokförlaget Faethon, 2021) ISBN 9789189113312

Brev

• Brevväxling med Ingeborg Bachmann: Brev: samt brevväxlingen mellan Paul Celan och Max Frisch och mellan Ingeborg Bachmann och Gisèle Celan-Lestrange (Herzzeit) (översättning Linda Östergaard [Bachman, Frisch, Celan-Lestrange, efterord och tidslinje], Lars-Inge Nilsson [Celan]) (Ellerström, 2011) ISBN 91-7247-276-6
• Brevväxling med Nelly Sachs: Brev (Briefwechsel) (översättning Margareta Holmqvist [Sachs brev], Lars-Inge Nilsson [Celan]) (Ellerström, 2011) ISBN 91-7247-273-1

Priser och utmärkelser

• 1958 – Staden Bremens litteraturpris
• 1960 – Georg Büchner-priset
• 1964 – Nordrhein-Westfalens litteraturpris

Referenser

Litteratur

• Jean Daive: Under kupolen: vandringar med Paul Celan (översättning och efterord Daniel Pedersen) (Ellerström, 2012)
• Lars Elleström: "Paul Celans 'Todesfuge': en dikt och en titel". Ingår i I musernas tjänst (Symposion, 1993), s. 291-312
• John Felstiner: Paul Celan: poet, survivor, jew (New Haven 1995)
• Aris Fioretos: Det kritiska ögonblicket: Hölderlin, Benjamin, Celan [avhandling] (Norstedt, 1991) ISBN 91-1-912672-7
• Anders Olsson: "Paul Celan i Sverige". Ingår i Arbeiten zur Skandinavistik (Frankfurt am Main: Peter Lang, 1993), s. [175]-182
• Mikael van Reis: Celans aska: en studie i Paul Celans Engführung (Litteraturvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 1987) ISBN 91-86270-16-8
• Mikael van Reis: Den siste poeten. En essä om Paul Celans aska (Daidalos, 2015)

Noter

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Paul Celan.
  Bilder & media
• 10 dikter av Paul Celan att läsa och höra honom läsa. lyrikline.org (tyska) (svenska)
• Paul Celan i Libris