Z-funktionen

Inom matematiken är Z-funktionen en speciell funktion som används då man studerar Riemanns zetafunktion vid den kritiska linjen där den reella delen av argumentet är en halv. Den är även känd som Riemann-Siegels Z-funktion, Riemann-Siegels zetafunktion, Hardys funktion, Hardys Z-funktion och Hardys zetafunktion. Den kan definieras med hjälp av Riemann–Siegels thetafunktion och Riemanns zetafunktion som

Z ( t ) = e i θ ( t ) ζ ( 1 2 + i t ) . {\displaystyle Z(t)=e^{i\theta (t)}\zeta \left({\frac {1}{2}}+it\right).}
Z-funktionen i komplexa planet
5 < ( t ) < 5 {\displaystyle -5<\Re (t)<5} 40 < ( t ) < 40 {\displaystyle -40<\Re (t)<40}

Riemann-Siegels formel

Beräkning av Z(t) för reella t, och härmed av zetafunktionen vid den kritiska linjen, förenklas mycket av Riemann–Siegels formel. Formeln lyder

Z ( t ) = 2 n 2 < t / 2 π n 1 / 2 cos ( θ ( t ) t log n ) + R ( t ) {\displaystyle Z(t)=2\sum _{n^{2}<t/2\pi }n^{-1/2}\cos(\theta (t)-t\log n)+R(t)}

där feltermen R(t) har en komplex asymptotiska expansion med hjälp av funktionen

Ψ ( z ) = cos 2 π ( z 2 z 1 / 16 ) cos 2 π z {\displaystyle \Psi (z)={\frac {\cos 2\pi (z^{2}-z-1/16)}{\cos 2\pi z}}}

och dess derivator. Om u = ( t 2 π ) 1 / 4 {\displaystyle u=({\frac {t}{2\pi }})^{1/4}} , N = u 2 {\displaystyle N=\lfloor u^{2}\rfloor } och p = u 2 N {\displaystyle p=u^{2}-N} är

R ( t ) ( 1 ) N 1 ( Ψ ( p ) u 1 1 96 π 2 Ψ ( 3 ) ( p ) u 3 + ) {\displaystyle R(t)\sim (-1)^{N-1}\left(\Psi (p)u^{-1}-{\frac {1}{96\pi ^{2}}}\Psi ^{(3)}(p)u^{-3}+\cdots \right)}

där punkterna betyder att vi kan fortsätta att ta högre och mer komplexa termer.

Andra effektiva serier för Z(t) är kända, speciellt sådana som innehåller ofullständiga gammafunktionen. Om

Q ( a , z ) = Γ ( a , z ) Γ ( a ) = 1 Γ ( a ) z u a 1 e u d u {\displaystyle Q(a,z)={\frac {\Gamma (a,z)}{\Gamma (a)}}={\frac {1}{\Gamma (a)}}\int _{z}^{\infty }u^{a-1}e^{-u}du}

är

Z ( t ) = 2 ( e i θ ( t ) ( n = 1 Q ( s 2 , π i n 2 ) π s / 2 e π i s / 4 s Γ ( s 2 ) ) ) . {\displaystyle Z(t)=2\Re \left(e^{i\theta (t)}\left(\sum _{n=1}^{\infty }Q\left({\frac {s}{2}},\pi in^{2}\right)-{\frac {\pi ^{s/2}e^{\pi is/4}}{s\Gamma \left({\frac {s}{2}}\right)}}\right)\right).}

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Z function, 19 maj 2014.
  • Edwards, H.M. (1974). Riemann's zeta function. Pure and Applied Mathematics. "58". New York-London: Academic Press. ISBN 0-12-232750-0 
  • Ivić, Aleksandar (2013). The theory of Hardy's Z-function. Cambridge Tracts in Mathematics. "196". Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 978-1-107-02883-8 
  • Paris, R. B.; Kaminski, D. (2001). Asymptotics and Mellin-Barnes Integrals. Encyclopedia of Mathematics and Its Applications. "85". Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0-521-79001-8 
  • Ramachandra, K.. Lectures on the mean-value and Omega-theorems for the Riemann Zeta-function. Lectures on Mathematics and Physics. Mathematics. Tata Institute of Fundamental Research. "85". Berlin: Springer-Verlag. ISBN 3-540-58437-4 
  • Titchmarsh, E. C. (1986) [1951]. Heath-Brown, D.R.. red. The Theory of the Riemann Zeta-Function (second revised). Oxford University Press